Det här kan så gott som ta kål på mig. Jag har en ständig ångest, jag vaknar varje morgon med en klump i magen och känner att jag vill bara vakna upp ur denna "mardröm" som jag lever i just nu.
Jag vet att jag har velat chansa, pröva mina vingar och lämna tryggheten. Jag har fått chansen. Men de känns inte bra.
Först trodde jag att dessa känslor kom pga att jag tyckte att hela processen var jobbig, att jag lever i ovisshet och inte vet vad jag får. Har prestationsångest.
Nu känner jag att jag borde lyssnat på min kära pappa och följt hans råd.
Jag vet inte om det här är något jag verkligen vill. Får en känsla av att jag bara har försvårat saker o ting för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar